13:30
Lediga dagar har två sidor. Ena sidan är helt grymt skön med sovmorgon, lugn frukost och allmänt soligt sinne. Andra sidan är tristessen som uppstår när sömnen gnuggats ur ögonen och frukosten är överstökad. När alla bokmärkta sidor är dubbelkollade och insikten om att min bekantskapskrets troligen är på föreläsning eller allmänt upptagna. Jag vill inte påstå att tristessen är helt meningslös då jag när jag sysselsätter mig med vardagsbestyr ofta kommer på saker att göra. I det här fallet kollade jag kalendariet för Debaser och KB och försökte lyssna in mig på kommande artisters musik. Just nu svallar Sambassadeur ur mina högtalare. Näst på tur är Tegan and Sara. Desssutom insåg jag inatt när jag inte kunde sova att jag bara hade tio minuter kvar av Sopranos på i-poden. Och den förbannade cliffhangern som avsnittet slutade med var inte att leka med! Jag har maxat upp med andra säsongen av både Sopranos och Six feet under nu. Jag kommer känna mig stinn.
23:30
Jag är ganska nyss hemkommen från tre timmars klättring med Claes, redan nu anar jag morgondagens svårigheter med rörelser och förmågan att skriva snyggt. Det är helt enormt vilken mjölksyra som skapas av att hålla fast vid något. Vi fikade espresso hemma hos Clabbe och jag fick chansen att bläddra i Sydsvenskan till skillnad från det vanliga klick- och scrollandet. Han berättar om kvinnan i paret han är inneboende hos och om hur hennes lilla doob förlag har gett ut en dokumentär i serieform, eller en dokumentär serie om man så vill. Fucking Vittula heter den och som den moderna människa jag är, med stressen i ryggraden, tittar jag mest på bilderna. Jag vill ta till mig allt! Men! Jag bygger teorin kring tron om att jag inte hinner göra det (ta till mig allt, läsa långa artiklar, reportage etc.) på att jag inte kommer hinna sätta mig in i rörd text. Att jag kommer att bli avbruten mitt i när jag verkligen sjunkit in i texten. Därför tycker jag att jag kan läsa den sen, sen när jag har tid, sen när tidningen är borta, sen när jag har samma problem med en annan tidning gjord av returpapper från den förra som jag inte hann läsa. Aldrig! Jag tror känslan av att det inte är någon idé föddes när jag arbetade som vaktmästare i Mölndal utanför Göteborg. De anställda på företaget bar kostym till jobbet och ville ha tidningen nära till hands. Det resulterade i att även jag hade tillgång till de större dagstidningarna varje morgon. Men att beta av fyra tidningar på en halvtimmas paus är en omöjlig uppgift så jag valde ut en att koncentrera mig på. Det är nu jag inser att jag inte hinner, eller tycker det är värt att ens försöka. Jag tittar på bilderna, läser ingresser, notiser, recensioner.
24:00
I morgon ska jag gå på Sambassadeur på KB! Inga latsidor ska stoppa mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar