Pannan i djupa, men intresserade, veck idag. Igår såg jag med vänner Oh No Ono på Debaser. Det var ungefär så bra det kan bli om inte bättre. Den bild jag hade fått av bandet var den av ett gäng stela grabbar med stor vilja till häftighet. Jag hade föreställt mig nollställda ansikten och noll kommunikation. Det blev helt tvärtom, det var värme, svett, improvisation, ös så det stänkte och ännu ett band att lägga i högen för "mina bästa band". Jag har rekommenderat vänner både i Göteborg och Stockholm att ta chansen att se dem under de närmsta dagarna. Igår på textseminariet talade vi om hög och lågkultur. Eller kanske inte, men att man i någon form förhåller sig till den. Idag på träningen utsattes jag för tranceversionen av Arvingarnas "Eloise". Det kändes ungefär som i fallet med Scatman John. Jag kände liksom en motvilja att ta den till mig i strävan efter att hitta rytmen i pedalerna. Den typen av musik skulle kunna fungera som lågkultur i mitt fall. I alla fall om man pratar om musik som man inte hade droppat i kön till exempelvis Jeriko. Annat än i en sådan här diskussion eller kryddat med ironi. Jag tror lätt man skulle kunna skriva en bok kring fenomenet spinning och dess instruktörer. Igår höll en man i förtioårsåldern i passet. Crescendot i kom när han i samband med AC/DCs "Thunderstruck" började growla och använda sig av hårdrocksklichéer. Jag kände flera sting av sekundärskammens välkända obehag. Fram till att jag tog tag i litteraturen idag slökollade jag lite på TV och snubblade över ett miljöprogram på en av de danska kanalerna. När verkligheten överförs till siffror blir framtiden smärtsamt tydlig. Exemplet som gavs var att Himalaya förser 40% av alla jordens invånare med vatten. Redan idag finns det inte en enda glaciär som kan ge helt "friskt" vatten. Hur kommer det se ut om förtio år när de förtio procenten, som då säkert ökat, måste förflytta sig till områden där det går att leva, läs finns rent vatten. När jag slängde ihop en kvällsomelett lyssnade jag på Moto boys "Beat Heart". Det tog en del tid innan jag insåg att det är från Pikko jag kände igen den. Nu väntar resten av litteraturen och i morgon är det skivsignering av Lykke Li att se fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar