Jag somnade ifrån orden i natt.
Ljusslingan med det dova rosa skenet släcktes och allting förvandlades till konturer.
Även tankarna.
Orden låg som i startblock, i lyhörd, darrande väntan på pistolskottet. De låg som tvekan inför steget ut i tomheten, från avsatsen, tio meter mellan mig och vattenytan.
De lämnade aldrig tungan i natt.
Jag somnade. Jag vet du var vaken.
1 kommentar:
Du är för bra för att inte skriva i etern.
Skicka en kommentar