BLOGGOTEK

det regnar guld från träden när jag mellan dem styr upp den blå i hastigheter som suddar ut periferin till suddiga streck. löv som blåser med samma hastighet kring ekrar skapar känslan av att sväva, trots vibrationer från allt för hårt pumpade däck och lösa muttrar. tårar av fartvind, de enda, lösgör sig till slut från kinderna.