Det är som om lägenheten inte vill ha mig där, eller jag inte vill ha den, drar mig från att lämna E och C efter en väntan på (visade det sig senare) ingenting. helgen vill inte släppa taget, drar ner mig till botten men lämnar söta spår, sover mitt på dagen, som på natten samma position samma djupa sömn och drömmer om det jag gick ifrån på lördagen, det jag vände ryggen för bergsgatan och det verkliga, jag vaknar tre timmar senare med väckarklocka och ett jävligt obehagligt vemod hängande över. jag vill sätta allt abstrakt på papper när jag förkastar det fysiskt påtagliga runt mig, det som blir sekundärt när tankar och intryck värker högre än det som blir slöseri med tid att behandla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar