BLOGGOTEK

tre dagar senare plockar jag upp handduken ur plastpåsen. jag blir inte direkt överraskad över stanken. jag vet inte varför jag har låtit den ligga orörd så länge. det kanske handlade om tanken att om man skjuter på ett problem tillräckligt länge så försvinner det. årets badpremiär skedde i tisdags. kallbadhuset på ribban var tomma omklädningsbås, bryggor av silvergrå plank och skrynkliga gubbar med bastuångande kropppar. kylan i vattnet kan jämföras med någon form av minimalistisk skapelse. det var rent och friskt, utan några krusiduller. vakenheten var maximal från tiden då kroppen förstod vad det var jag gjorde mot den till att den åter stod på trappan upp till bryggan och pumpade ut varmt blod till de kroppsdelar som domnat. efteråt sökte vi lä vid en betongklump nära Kockums där vi plockade fram provianten.